I detta I detta panelsamtal som vi höll i tillsammans med Culture Action Europe den 30/4 samlades svenska kulturoperatörer för ett samtal om vad Cultural Deal for Europe nordiska samarbete bär med sig för utmaningar och möjligheter i Sverige.

Cultural deal for Europe är en uppmaning från det europeiska kultursamhället att erkänna och inkludera kulturen i det europeiska projektet för att forma framtidens europa.

 

Deltagare:

Niels Righolt, CKI Denmark, Vice ordförande i Culture Action Europe

Karin Lundmark, Förvaltningen för kulturutveckling, Västra Götalandsregionen

Hanna Olsson, International Resource Office (IRO) Trans Europe Halles

Hugi Ásgeirsson, Blivande

Johanna Ivstedt, iLDance

Samtalsledare: Iwona Preis, VD Intercult

Kulturen fungerar som en levande resurs för samhälle och ekonomi och en viktig resurs för de utmaningar Coronakrisen bär med sig inför framtiden. Vi som kulturaktörer vill nå ut till politiker att erkänna kulturen i flera politikområden, främst digitaliseringen och den nya gröna omställningen, eftersom dessa två områden är centrala för återhämtningsplanen. Kulturen kan konkretisera vad som kan göras med dessa krissummor. Hur återspeglar detta och hur kan vi bredda vårt kulturella arbete?

Niels Righolt , vice ordförande för Culture action Europe som också är initiativtagare för Cultural Deal for Europe berättar om detta initiativ som ett försök att sätta kulturen på dagordningen och bli inkluderad i civilsamhällessamordningen. Målet är att placera kulturen i hjärtat på det europeiska samarbetet. I dag är kulturen inte i hjärtat, utan är som sektor bara en del av utbildningsområdet.

Culture Action Europe är bekymrade över kulturens försvinnande i politiken och i våra samhällen. Detta försvinnande blev inte minst tydligt i samband med pandemin. Samtidigt ser vi hur kulturella värden ökar då polarisering och nationalism ökar runt om i Europa.

CAEU ville därför  sätta en dagordning och utmana de politiska beslutsfattarna genom att skapa Cultural deal for Europe som en slags paraplystrategi och förändra bilden av europa genom kulturen. I januari samlades svenska och andra nordiska kulturaktörer för att se över hur nationella prioriteringar ser ut i norden, och har nu påbörjat detta nordiska kapitel.

Karin Lundmark, som arbetar  på förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen berättar om organisationens perspektiv på hur det är att arbeta tvärsektionellt mot kommuner och lokala organisationer. Hon menar att det behövs lobbyister, eller gränsgångare inom den offentliga förvaltningen för att andra områdesföreträdare ska få en bättre förståelse och samma kultursyn. Detta är en utmaning som kräver samtal och kommunikation inom kommunerna. Man måste se kulturen som en resurs och visa tydligt vad kulturen faktiskt kan bidra till, och anpassa argument för kulturen beroende på vem man har en konversation med, samtidigt som man utgår från gemensamma mål.

Hugi Ásgeirsson som representerar Blivande menar att de  har tvingats vara oberoende eftersom det inte finns inget fack för resurser för verksamheten. Att vara beroende av kommunen är läskigt, då det är upp till politiker vad som prioriteras och det finns också en fördel att inte vara beroende av en kommun, då man har möjlighet att vara bredare och friare. Traditionella etablerade kulturaktörer kan bli nervösa av nya intiativ. Man behöver därför tänka om och få med både etablerade och mindre aktörer för fler interdiciplinära sammanhang- vilket ska komma från fler politiska områden.

Johanna Ivstet från iLdance berättar om hur man kan försöka arbeta med den gröna given i åtanke. klimatet är något som påverkar alla, och mobilitet är en viktig faktor i kulturarbetet. Att kunna arbeta lokalt och kollektivt men samtidigt internationellt är en utmaning, men i stället för att resa över Europa kan man istället resa nationellt och välja specifika tillfällen då man  reser internationellt. Det har tidigt varit väldigt vanligt att man reser långt för korta möten i kultursektorn. Detta måste effektiviseras och samordnas på ett nytt sätt. Att hitta balansen i mobiliteten är väldigt viktig för kultursektorn och internationaliseringen.Man måste prata mer  om tillväxt och samtidigt hållbarhet.

Även Hanna  Olsson från Trans Europe Halles  menar att  man måste kunna arbeta  mer digitalt, men man måste även kunna ses i verkligheten för ett bra samarbete. En strategi för det är att se över hur man reser och hållbara relationer där man har starka partnerskap är därför viktig.

Hanna menar också att för att mindre kulturaktörer och microorganisationer ska kunna arbeta mer internationellt krävs det fler initiativ som är enkla, med mindre administrativt arbete. I dag är det ofta för svårt och komplicerat pappersarbete för mindre aktörer att ansöka om stöd.

Slutligen ställdes frågan till deltagarna om hur deras önsketänkande ser ut för hur man skulle kunna arbeta med återställningen och hur framtiden hade kunnat se ut i Sverige för kulturen. Deltagarna var alla enade om att det är viktigt med att kunna arbeta mer experimentellt och processinriktat, snarare än resultatinriktat för att kunna arbeta intereiciplinärt och innovativt. Detta finns det inte mycket utrymme från idag när det kommer till offentligt stöd. Man måste även utmana och kunna genomföra fler internationella projekt från lokala och nationella stöd för at kunna öppna upp för mer internationellt arbete.

 

Se hela samtalet HÄR

Läs mer om Cultural Deal for Europe HÄR